Sov morgon & ultraljud
Underbart härligt att få sova tills man vaknar!! Åh det blev många timmarsa sömn =)... Det är tyst & lugnt i huset *njuter*. Passar på att blogga lite innan jag ska fixa iordning en riktig brak frukost. Tänkte lägga ut bilderna på pluppen som jag lovat =).
Ultraljudet: Det är så sjukt spännande att ligga på britsen medan sköterskan glider runt med en apparat på min kladdiga magen & vi får beskåda underverket som lever innuti mig. Bara det... Det finns någon i min mage som lever & rör på sig hela dagarna. Hur skumt är inte det egentligen??? Allting såg jättefint ut & Pluppen såg frisk & hel ut... Sen kom vi till stadiet där vi skulle fotografera vårt mirakel, då ville inte Pluppen riktigt. Annika (som barnmorskan hette) vred, vände & buffade för att försöka få några bra bilder. Men en envis liten rackare har vi skapat =). Det var igen direkt linslus, men några bra bilder blev det trots allt. När vi närmade oss slutet frågade hon om vi hade några flera frågor, och det hade vi... Vi är ju enormt nyfikna & undrade om hon kunde se vad det var för kön på bebis. Jag hade ju mina föraningar & det skulle vara roligt att se om det stämde. Åh det gjorde det *glad*!!! Nu tycker säkert många att vi var dumma som kollade vad det skulle bli innan förlossningen. Men vi var helt överens. Jag har ju två sedan tidigare & jag har varit inne på att kolla från början. Men beslutet har helt legat hos Fredrik som var först lite tveksam. Men vi kom fram till den slutsats att överaskningsmomentet som blir i och med förslssningen är ändå så liten. Allt annat att; vi faktiskt blir föräldrar & äntligen får träffa vårt barn, se om allt är okej tar liksom överhanden. Man tänker faktiskt inte på vad det blir ändå i början utan man är helt upprymd av äntligen få beskåda sitt mirakel.. Vi tittade tårögt länge länge på bebis & Annika undrade om vi var nöjda. Blir vi någonsin det?? Jag skulle kunna ligga i timmar & bara se på vad som händer i magen. Pluppen sprattlade, drack fostervatten (ja, det syndes tydligt), hade händerna farligt nära munnen. *håller fortfarande tummarna på att det inte ska bli någon tumsugare).. Gelen som man får på magen hann till och med torka innan vi blev klara. Idag har jag gått 19 v & 2 dagar, vilket betyder att jag är i vecka 20... Om bara några dagar har halva tiden gått!! Tänk så fort tiden går...
Här kommer två bilder på Liten Plupp
Idag ska vi på inskrivning På Södra BB; och då ska vi få lyssna på hjärtljuden.. Sedan blir det lilljul med Fredriks mamma.
Må bäst mina vänner & även ni som jag inte känner!!
Ultraljudet: Det är så sjukt spännande att ligga på britsen medan sköterskan glider runt med en apparat på min kladdiga magen & vi får beskåda underverket som lever innuti mig. Bara det... Det finns någon i min mage som lever & rör på sig hela dagarna. Hur skumt är inte det egentligen??? Allting såg jättefint ut & Pluppen såg frisk & hel ut... Sen kom vi till stadiet där vi skulle fotografera vårt mirakel, då ville inte Pluppen riktigt. Annika (som barnmorskan hette) vred, vände & buffade för att försöka få några bra bilder. Men en envis liten rackare har vi skapat =). Det var igen direkt linslus, men några bra bilder blev det trots allt. När vi närmade oss slutet frågade hon om vi hade några flera frågor, och det hade vi... Vi är ju enormt nyfikna & undrade om hon kunde se vad det var för kön på bebis. Jag hade ju mina föraningar & det skulle vara roligt att se om det stämde. Åh det gjorde det *glad*!!! Nu tycker säkert många att vi var dumma som kollade vad det skulle bli innan förlossningen. Men vi var helt överens. Jag har ju två sedan tidigare & jag har varit inne på att kolla från början. Men beslutet har helt legat hos Fredrik som var först lite tveksam. Men vi kom fram till den slutsats att överaskningsmomentet som blir i och med förslssningen är ändå så liten. Allt annat att; vi faktiskt blir föräldrar & äntligen får träffa vårt barn, se om allt är okej tar liksom överhanden. Man tänker faktiskt inte på vad det blir ändå i början utan man är helt upprymd av äntligen få beskåda sitt mirakel.. Vi tittade tårögt länge länge på bebis & Annika undrade om vi var nöjda. Blir vi någonsin det?? Jag skulle kunna ligga i timmar & bara se på vad som händer i magen. Pluppen sprattlade, drack fostervatten (ja, det syndes tydligt), hade händerna farligt nära munnen. *håller fortfarande tummarna på att det inte ska bli någon tumsugare).. Gelen som man får på magen hann till och med torka innan vi blev klara. Idag har jag gått 19 v & 2 dagar, vilket betyder att jag är i vecka 20... Om bara några dagar har halva tiden gått!! Tänk så fort tiden går...
Här kommer två bilder på Liten Plupp
Idag ska vi på inskrivning På Södra BB; och då ska vi få lyssna på hjärtljuden.. Sedan blir det lilljul med Fredriks mamma.
Må bäst mina vänner & även ni som jag inte känner!!
Kommentarer
Trackback
