Bakåt?

Det har känts lite bättre på sista tiden. Har inte gråtit lika mycket & faktiskt varit gladare. Trodde att det vänt... Men jag hade fel :-(!
Det har varit en bra dag idag. Det var roligt att jobba & jag har haft jättemysigt med barnen under eftermidagen. Jag fick även träffa Julia en snabbis & hon var glad.

Men nu kännar jag den vaga krypande känslan. Klumpen i magen & oron. Det bränner under ögonen & jag vill bara sova. Sova för att den jobbiga känslan ska försvinna. Hoppas på att den är borta när dagen åter ska gry.. Jag vill inte vara så här matt & energilös. Vill inte att barnen ska se, se hur jag sjunker...

Trasig

Känner mig så trasig.. Tömd på enrgi.. Vill bli hel...

Kan någon ge mig tillbaka proppen...

Behöver hitta materiel att laga mig själv!!

virrvarr

Helgen har varit i fullkomlig kaos! Hade ett megagräl i lördags så till och med Milla började gråta... Jag känner mig så matt, så total tömd på energi. Gråten finns precis innanför ögonlocken & det blir allt svårare att dölja.
I fredags så var det det första Julia sa: Har det hänt nåt, du ser så ledsen ut. Det var när jag var på väg att hämta de små på dagis & jag kände mig vid den stunden rätt glad. Men det lyser ändå igenom. Hon har för övrigt varit helt fantastisk i helgen & hjälpt till med hushållet fast jag inte ens bett om det. Otroligt uppskattat!

Fredrik har idag åkt till Warsawa på en coachresa till sent på onsdag kväll. Åh i ärlighetens namn tycker jag det ska bli skönt att vara ensam med barnen. Vi behöver nog komma ifrån varann & få lite distans till allt här hemma. Allt för många negativa känslor florerar nu. Och jag har ingen möjlighet att få tid att läka mig själv utan kravet på att fokus ska ligga på att stärka vårt förhållande hänger som ett stort mörkt moln på mina axlar..
Åh hur ska jag kunna jobba på förhållandet när jag själv är så trasig???

Snart kommer Erica & Alice hit. Ska bli jättemysigt men ändå jobbigt. Vill bara vara själv, ligga & glo, det är det vad energin räcker till känns det som...



Morbus de Quervain & mjölkallergi

Morbus de Quervain är det jag lider av i vänster handled. Det är låter så konstigt att jag inte själv vet hur jag ska uttala det. men det innebär att det ligger två merver i kläm i leden under tummen. Där man har en liten knöl. Jag har ju haft besvär med detta rätt länge nu & har svårt att göra exempelvis armhävnignar. Det går lite upp & ned, ibland värker det så det känns som om benet är av. Ibland gör det bara ont när jag trycker..
Hur som helst var jag till läkaren igår för mitt carpaltunnelsyndrom. Vi skulle kolla eventuell operation. Men läkaren tyckte att vi skulle avvakta då det ändå blivit bättre. men hon tyckte däremot att jag skulle operara andra handleden. Så den 7 juni ska jag operaras & det innebäs inga som helst lyft under 2 veckor. Det är ju lättare sagt än gjort när man har två små hemma. Men Fredrik får bli sjukskriven så det lära väl lösa sig. Finns ju sämre månader än juni att vara hemma på.

Har även varit till läkaren med Milla. Hon har nämligen eksem i hårbotten, stackaren. Det kunde eventuellt vara mjölkallergi så nu är det jag som måste äta mjälkfri kost i 2 veckor för att unersöka detta. Inge roligt alls, det är ju mjölk i nästan allt. Dessutom är jag en mjölkdrickare & älskar att dricka det rent. Håller tummarna för att det är nåt annat..

En lång resa

I måndagas påbörjade jag eller snarare vi som familj en ny lång resa. Julia har startat sin behandling hos mandormeterkliniken i Hudding mot hennes ätstörning. Det känns både skönt men omtumlande. Vi här hemma har ju inte kunnat hjälpa henne & hon inser fortfarande inte att hon behöver hjälp. Det kan komma komentarer som:det där gäller ju egentligen inte mig utan de andra som är på mando....

I måndags var första middagen hemma med "datorn" (ett redslap för att lägga upp rätt mängd mat på tallriken). Det resulterade i en kraftig panikångestattack! Stackars min lilla flicka.. Var tvungen att släppa en ammandes Milla för att bara krama, hålla om, lugna ned, andas med. Det kommer att bli en tuff & lång resa vi har framför oss. Men vi ska klara det!!!

Giv mig styrka

Tuffa tider

Det har varit en rätt tuff och intensiv period sen jag sist skrev. Det har kantas av diverse sjukdomar. Wilmer är inne på sin 5:e vecka förkylning. Nu äntligen håller hostan på att lägga sig. Förra veckan fick han feber & blev alldeles prickig. Fredrik har varit hemme hela veckan med förkylning & igår tog Milla över den staffetpinnen =(. Hon är snorig & hostig stackars liten. Är så jobbigt när de här små blir sjuka.

Sedan har det varit ett känslomässigt inferno vad gäller Julia... Hon är smal som en sticka & äter minimalt. Vi har äntligen fått tid på Mandometerkliniken i Huddinge och hon startar sin behandling där på måndag. Det kommer bli en lång & tuff resa för oss. Hon inser ju inte själv hur illa däran hon är. Jag fick en chock när jag fick se henne i bara trosor & bh hos läkaren där förra veckan. Hennes värden är superdåliga & hon står på kanten till att bli inlagd dygnet runt. Jag hoppa & håller tummarna hårt hårt på att det ska vända nu..

Måste se framåt!!!

Jobbig dag

Gårdagen startade perfekt med lynfbehandling för mitt karpal-problem. Men sedan tvärvände allt då jag fick ett jobbigt telefonsamtal. Det var skolsyster från tjejernas skola som var oroligt över Julia. Hon hade ju ätproblem vid samma tid förra pret och visst har jag märkt en förändring sen i december. Nu har till och med hennnes vänner reagerat och kontaktat skolsköterskan. Känns skitjobbit! Vet inte hur jag ska nå fram till min underbara tonårstjej...
Har kontaktat prima barn och fått en tid i början av mars. Julia skulle iväg till skolsköterskan för en viktkontroll idag & vi kommer ha kontakt med varandra. Jag vet nu inte hur jag ska framföra detta till Julia. Det gick ju inte så bra sist och det gäller verkligen att ha med henne på tåget, usch!

Ge mig styrka!!


Träning

Idag har jag genomför min första lilla enkla träning sen Milla kom! Det blev powerwalk på 40 minuter sen lite styrketräning när jag kom hem. Det kändes sjukt skönt!! Åh inte tala om vilken energi jag fortfarande har.. Jag ville känna vad kroppen klarar av för jag är sugen på att öppna mitt SATS kort igen. Men då måste ju kroppen orka. Känner ju fortfarande av foglossningen & dessutom har jag kvar karpaltunnel syndromet! Men domningarna i händerna känns lite annorlunda nu att jag hoppas det ska försvinna. Annars blir det ju dessvärre operation senare i år =(.

Har även bestämt mig att uppgradera SATS-kortet till guld så jag kan träna mera med Jenny som är hemma med kusin Ida. Det är ju inte snällt att hon måste åka till mig varje gång vi vill träna tillsammans. Dessutom finns det ju oändligt fler pass att välja mellan. Jag måste dock vänta i 6 veckor till innan jag kan utnyttja mini-sats *längtar*...





En stunds tystnad

Sitter i ensamhet & njuter av tystnaden... Försöker ladda och samla positiv kraft som ska räcka hela dagen. Fredrik har åkt till jobbet, tjejerna är hos Per och lilprins sover fortfarande. De här stunderna har glud i mun!!

Det gick fantastiskt bra på LHS igår!! Kursen verkar vara grymt kul & jag blev inte trött en endå gång, tiden sprang iväg... Det konstiga var att jag hade till och med energi när jag kom hem.

Började läsa en ny bok på väg in till skolan "Munken som sålde sin ferarri" helt suverän. Längtar redan tills jag kan fortsätta läsa.. Den handlar om personlig utveckling, vilket har leget i fokus i vår familj hela sommaren. jag hoppas med viss hjälp att jag under året kommer till djupere insikter & försåelser och verkligen hittar mig själv... Det har dykt upp en hel del saker som funnits dolt under ytan som väckt mig med häpnad..

Le mot världen och den kommer att le mot dig!!

Julia

Min härliga underbara tonåring Julia har fått för sig att hon är tjock. Har på 2 veckor slutat med allt godis, chips & läsk. Dessutom tar hon bort smör på smörgåsarna & minskat portionerna. I går tog hon två små köttbullar & en flisa potatis till middag. Jag blir helt rasande.... Till saken hör att hon är smal.. Hon har inte ett uns fett på kroppen & tränar handboll. Jag försöker resonera med henne att hon egentligen behöver äta mer än andra för att hon tränar. Men ni som har tonåringar hemma vet att allt mamma säger är SKIT. Jag vet att med tjat blir det bara värre, men det är INTE okej att äta så lite som hon gör. Känner mig som en hök & kollar, komanterar & försöker så gott jag kan få ehnne att äta mer. Hon är nu ständigt trött, irriterad & måste vara jättehungrig. Jag är så rädd att det kommer gå överstyr. Om jag tvingar i henne mat, går hom då på toa & spyr??? Kommer det leda till allvarligare saker... Hon är så fin precis som hon är! Hur ska jag få henne att inse det?
Snälla kom med tips!!

Kallelse

Idag fick jag den skriftliga kallelsen till operation. Genast växte klumpen i magen.. Det börjar närma sig med stormsteg & massvis med frågor dök då upp.
Jag ser på min lilla prins så ovetande & rar. Hans oskyldiga ögon & härliga leende får mig nästan att spricka. Det gör så ont när jag tänker på vad han ska genomgå. Även om jag vet att det är för hans skull..
Sedan är det så mycket annat som kretsar i hjärnan. Försäljningen, Fredriks föräldrar, vår relation som känns för närvarande väldigt ansträngd, farfar som åker in & ut från sjukhuset. Hans liv är defenetivt på upphällningen.. Jag orkar inge mer. Orkar inte med allt jobbigt. klarar inte av att vara till stöd för fredrik när jag har så mycket själv att bearbeta. Han klarar inte av att vara stöd för mig. Nu när vi som bäst behöver varandra finns inte energin där. Igår glömde jag ge Wilmer mat på kvällen. Förstår ni, det är allvar! Trodde inte jag kunde glömma mitt barns behov. Känner bara mer & mer för total isolering. Festen vi planerat på nyår känns inte lika rolig längre. Tanken på att träffa folk gör mig yr.
Vill att allt ska vara över....

Svacka

Usch & fy, har ingen ork. Känns som jag inte sovit på år. Åh Wilmer har faktiskt varit okej ett par nätter. Har bestämt att köra pump-passet idag, hoppas det kommer att ge mig lite energi. Men rösterna i mitt huvud gör allt för att övetala mig att stanna inne & kura i soffan. Mysa med Wilmer & äntligen börja läsa den där boken jag har liggandes. *försvinn med er*.
Varför blir det alltid så här?? Det är ju liksom inget nytt att min energi brukar dala & tröttheten sätter in när mörkret kommer. Det är som hela stockholm stannar när första snön kommer, va?? vad är det här? Lika samma år. Ändå blir jag lika förvånad. Tror gång på gång att jag ska vara bättre rustad & att det kanske inte kommer.
Måste nog googla lite på vad det finns att göra! Det blir ju inte lättare när det händer en massa skit i ens liv. Vill bara åka bort! Bort ett par dagar & bara rå om mig själv & Wilmer. Slippa tänka på alla krav & måsten. Måste hitta tillbaka gnistan!!

Energilös

Så var den här igen då. En känsla som jag allt för väl känner igen. Är helt orkeslös, har ingen energi till nåt =(. Försöker analysera när, var & varför.. Inser till att börja med en sak HÖSTEN är här och jag blir extremt påvärkad av mörkret. Lättare att bli trött och känna sig nedstämd. Sen är det klart, senaste tidens händelser har ju hjälpt till en hel del på treven. Inget går liksom lätt just nu. 
Inte ens  träningen, min härliga friszon & egna tid som jag längtat till varje dag känns inspirerande längre. Nu har jag alltså kommit till den pnkt jag fruktat. Så nu är det jag som bums bokar in pump-passet imorgon! *done*
men jag inser egentligen att det inte har med min motivation inför träning egentligen, utan allt omkring som stjäl min energi. Jag hoppas bara inte att jag trillar dit igen, orkar inte bli ett j-la deppo igen.
Imorgon ska jag i alla fall hem till allra käraste syster bus för mystjejmiddag. Kommer att bli härligt! Vi ses alltför sällen & jag behöver hennes lysande ansikte & härliga leeende just nu. Kommer förhoppningsvis ge mig lite energi.

Sömnlös

Börjar vänja mig vid att ständigt vara trött. Men det är verkligen inge roligt =(. I natt har jag inte sovit en blund, så nu sitter jag har med min kopp kaffe & tunga ögon, men sömnen vill inte infinna sig. Har varit lite krasslig i magen i natt oxå, och det gör ju inte saken bättre.
Hade tänkt jobba färdigt till mamma idag. Hon behövde skrivarbetet under helgen men just nu funderar jag skarpt på HUR jag ska klara mig genom hela dan. Det är jag som kör tjejerna till ridningen & jag har lovat att kolla också eftersom det var så länge sen. Det är hoppning på schemat & det är alltid roligt. Men att sitta trött i stallet känns inte särskilt lockande just nu.
Funderar skarpt på att ta en härlig morgonpromenad i det fina vårvädret & se om inte det kan göra mig tröttare. Kanske kan sova ett par timmar efter det.

Sovit dåligt

I natt vara det värrre än någonsin. Vaknade strax efter 3.00 & gick på toa. Det är ju i och för sig inget ovanligt, men jag brukar somna om efter en stund. I natt var det tvär omöjligt. Låg i sängen, vred & vände mig. Till slut blev jag även hungrig. Jag var tvungen att kliva ur sängen & gå ned för att ta en banan!! Kan inte komma ihåg att jag någonsin ätit på natten (såvida det inte är fyllemat på väg hem från krogen). Men att gå upp ur sin varma sköna säng för att äta. Det är ju inte klokt! Åh inte somnade jag efter det heller.. Låg vaken länge länge.. Slumrade kanske till men sömnen kom inte förren F gick till jobbet strax efter 6. Så nu sitter jag här framför datorn med min kopp kaffe & känner mig helt färdig, bakfull & seg..

Solen skiner, så jag funderaar på att ta en liten promenad innan jag ska möta två kollegor för att luncha.. Får nog planera in en middagslur med.

Fel flöde

Jag känner mig som en snögubbe som smälter på våren. Alla känslor rinner sakta ur mig; ilska, glädje, kärlek, frustration & förhoppning. Kan inte stoppa dem!

Tomhet...

Länge sen

Det var ett tag sedan jag bloggade. Först & främst har jag varit bortrest, 1 vecka till Stöten! Det var riktigt härligt, synd bara att jag inte får åka slalom som är så grymt kul.. Men det har varit mycket frisk luft, avkoppling ( trots syrrans odågor som vaknade 7.00 varje morgon ;-) ), & trevligt sällskap.
När jag kom hem har det varit fullt upp.. Igår var jag hos barnmorskan på kontroll. Allt var fint med mig & Pluppen, jag hade väl lite lågt blodtryck men ingen fara. Hon sa att det låg Mycket bebis í magen, så mina farhågor om att få en bamsebebis är besannade. Får nu hoppas att jag inte går över tiden för då lär jag väl aldrig få ut det lilla livet =).

Elektroniskt högspänningsområde
Jag har ju på sista tiden inte varit på topp rent emotionellt. Åh det är jag fortfarande inte... Även om det känns lite bättre är det långt ifrån bra. Men jag har i alla fall tagit tag i saken & går numera för att prata med någon. Har väldigt svårt att sova på nätterna. Dels är det tungt med magen, att hitta en skön ställning att ligga i. Men tankarna snurrar runt som värsta infernot när det är dags för att nanna kudde (=. Känns som om tankarna är hundratals kulor som far runt som i värsta flipperspelet. Jag hinner inte få tag i någon & få den sorterad på rätt plats...

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?





Vårkänslor

Det är verkligen vår ute idag! Har tagit en härligt promenad på 1 1/2 timme. Sedan satt jag på baksidan en sväng. Jag brukar vanligtvis sprudla sådana här dagar men nu är mitt liv ett enda stort kaos. Vet inte hur många tårar & liter snor som fräst ur mig idag. har hamnat under isen & känner att jag skiter snart i allt...

Tur är väl att mitt förstånd inte helt försvunnit utan jag är så pass klar att jag inser nu att jag behöver hjälp. Klarar inte det här själv. Ringde runt en massa i förmiddags & ska få träffa någon på måndag. måste bara överleva den här jävla helgen först. Vill bara försvinna...


Bomull i huvudet

Vaknade i natt av att jag var svullen & täppt i näsan. Även viss halsont kände jag av. Låg & vred & vände mig ett bra tag innan jag staplade upp för att ta nässpray. Det fick mig ialla fall att somna om... Idag känns hela huvudet som en ballong fylld med bomull =(. Usch, jag vill inte bli sjuk. Har faktiskt inte varit förkyld på hur länge som helst!! Jag har dejt med Jenny ikväll & tanken är att vi ska gå på bio. Jag känner mig ju helt sänkt så jag föreslog mys & te i hennes soffa istället. Får se hur det blir...

Började dagen med att åka in till stan & klippa mig. Det var på tiden & det är i alla fall något roligt i allt det mörka som nu kretsar kring mig.
Fick ett tråkigt telefonsamtal från kära mamma (som för övrigt är i Thailand nu), morfar är tydligen jättedålig. Han hade fått en hjärnblödning & blviti förlamad i halva sidan. Nu ligger han där som ett paket & kan inte prata, äta eller ens reagera. han får smärtstillande samt västska. De gör ingenting annat pga hans ålder så nu är det bara en läng väntan på döden =(. Jag hoppas innerligt att det går fort för det känns fördjävligt att han ska ligga som en jävla kolli & lida!

Powernap nästa....

Sol

Tänk hur mycket kraft det finns i solen. Den ger oss ljus, värme & sprider massvis med energi. De dagar jag vaknar & solen bara skiner känner jag mig allmänt lättare till mods. Det är tur att solen skiner idag & håller känslorna någolunda i shack för det fullkomligt rusar i kroppen på mig. Har så fruktansvärt nära till gråt & lyckokänslorna är långt borta. Höll till och med på att börja gråta på Julias utvecklingssamtal idag =(. Åh då var det inget jobbigt vi pratade om. Tvärt om så går det rätt bra för henne nu...

Jag vill må bra!!


Tidigare inlägg
RSS 2.0