thewitch

Fan jag känner det... dörren till mitt allra mörkaste rum i hjärtat är öppet! Inte för att det står vidöppet, utan mera på glänt. Har försökt tränga undan känslorna länge nu men det är bara att inse fakta, dörren är öppen.
Hur har det kunnat blivit så här?? Jag försöker stänga dörren men det är något i vägen, som om någon har sin fot i dörrspringan & det spelar liksom ingen roll hur mycket jag tar i. Ibland kommer det en vintpust som tar tag i dörren & mera mörker kan åka ut men jag är där snabbt & skuter igen.

Jag borde inte känna så här... Inuti mig växer ett litet mirakel. Det buffas, skuffas, tumlas & bråkas i min växande mage. Jag fylls med sådana enorma känslor av värme, kärlek & längtan efter mitt lilla barn. De stunderna känner jag mig riktigt lycklig.
Men samtidigt har jag Herr mörker flåsande i nacken som gör att de härliga känslorna försvinner & ersätts med tvivel & rädlsa. Jag känner hur det sprider sig i mina vener & jag vill få ett stopp på det. Men hur, men hur??? Jag vill bara förinta Herr mörker & vara lycklig. Det är bara det att han är listigare än mig. Jag vet inte vem han är eller hur han ser ut & då är det svårt att få fatt i han.