En resa
Min älskade lill vän....
3 dar kvar & Julias 14 års dag!
Julia fyller 14 år idag *Grattis stumpan*. Tänk att min tjej blivit så stor. Hon fick en ny mobil med nytt abonemang (comviq). Jag hade spelat in lite prat på hennes mobil & innan vi gick in i rummet & sjöng så ringde jag mobilen (hade ställt den vid hennes säng under natten). Julia blev hur förrvirrad som helst *skratt*. Det är så härligt att se sina barn bli så hjärtligt glada!!
Nu är det bara 3 dagar kvar till jag & Wilmer ska bosätta oss på sjukhuset ett par dagar. Jag är i ett känslomässigt kaos & börjar gråta för allt och inget. Operationen käns så läskig & jag är vettskrämd att någon hemsk ska hända =(. Vill bara att allt ska vara över.
Jag ser det snöar
Igår var jag inne precis hela dagen. Gick inte ens ut med soporna. Jag la Wilmer på verandan för att sova middag, det är allt. Idag har jag nog tänkt mig gå en härlig promenad när han ska sova. Blir lite extra träning att pulsa i den här snön. Om jag har tur kommer min kära syster bus och gör mig sällskap =). Om jag har tur kanske jag hinner baka lite också. Julia fyller ju år på torsdag så något gott vore roligt att ha hemma då.
Ha en underbar dag i snön alla glada!!
Kontrakt
Fredrik är i skrivande stund & hämtar hem saker från syster min. Vi har haft deras garage fullt med prylar. Den som blir gladast nu är väl hennes man Anders som börjat knorra över alla saker. Han vill nämligen in med bilen nu när kylan kommit. Skönt att få en sak ur världen...
Kallelse
Jag ser på min lilla prins så ovetande & rar. Hans oskyldiga ögon & härliga leende får mig nästan att spricka. Det gör så ont när jag tänker på vad han ska genomgå. Även om jag vet att det är för hans skull..
Sedan är det så mycket annat som kretsar i hjärnan. Försäljningen, Fredriks föräldrar, vår relation som känns för närvarande väldigt ansträngd, farfar som åker in & ut från sjukhuset. Hans liv är defenetivt på upphällningen.. Jag orkar inge mer. Orkar inte med allt jobbigt. klarar inte av att vara till stöd för fredrik när jag har så mycket själv att bearbeta. Han klarar inte av att vara stöd för mig. Nu när vi som bäst behöver varandra finns inte energin där. Igår glömde jag ge Wilmer mat på kvällen. Förstår ni, det är allvar! Trodde inte jag kunde glömma mitt barns behov. Känner bara mer & mer för total isolering. Festen vi planerat på nyår känns inte lika rolig längre. Tanken på att träffa folk gör mig yr.
Vill att allt ska vara över....
Isolering
Idag måste jag fixa en dopprsent till malte som sak döpas imorgon. Även där blir det knas. Wilmer får vara med i Kyrkan, vi sätter oss en bit från alla andra, sen får han gosa med mormor & morfar en sväng. 12 dagar kver till inskrivning & första mötet med läkaren, 16 dagar kvar tills vi åker in till sjukhuset & får stanna där ett par dagar. Operationen sker på morgonen den 1 december, uscha, är så otäckt.
Skit
Kontrakt??
Tänk om
Jag försöker verkligen stanna & vända om. Eller egentligen inte vända om utan snarare byt stig. Det är inte så lätt. Igår satt jag som klistrad i soffan & våndades för att åka iväg på det jag tidigare känns så härliga dans-passet. Klockan tickade på & till slut fick jag skitbrottom. Men jag kom iväg & hann precis innan passet började. Det var roligt men inte som det brukar. Och ändå när jag satt i bilen på väg hem kom tårarna =(.
Idag ska jag umgås med Sofia & Dante *mys*. Vi ska först promenera sen ska hom bjuda mig på palt, mums!! Jag kommer säkert få lite mera energi för Sofia är så bra på att få mig att tänka rätt. De ska inte köpa mitt hus, men jag hoppas innerligt att de hittar nåt annat här snart. Tänk vad härligt om vi nästan skulle bli grannar.
Inget nytt
Sitter här framför datorn 6 ögonen bränner. Jag har ingen speciell anlidning just nu att gråta, men tåraran vill ändå ut.
Har bokat dans-pass idag. Vill gå för det är bara 2 gånger kvar innan jag måste byta gym. Men ändå känns det tungt att ta sig iväg.
