Gäsp
Hmm, idag känns osm en sån där dag då det bara inte går att vakna riktigt. Jag tänkte jag skulle pröva Fredriks tips med att gå upp tidigare än barnen för att få lite egentid på morgonen & starta lugnt. Jag hann öppna till altanen & sen sätta mig med en kopp kaffe i vardagsrummet innan Wilmer bokstavligen galopperade upp till mig... Sen tog det max 3 minuter till innan lilltroll följde efter. Så mycket för min egentid =(. de vaknade ju dessutom 1 timme tidigare än vad de brukar, stön!
Har kommit in i en svacka vad gäller Fredrik. Det har blivit mer tjafs på sista tiden & det tar så enormt mycket energi =(. Vet inte vad det beror på... Jag är inte tillräckligt stark att stå emot när han blir låg eller fäller kommentrer. Då är jag fortfarande som en spänd gitarrsträng & reagerar direkt. fredrik tycker det är jobbigt att jobba & jag är hemma det kan ju vara 1 liten förklaring. Sen vet jag också att jag är ruskigt nära den där kanten till hålet igen =(. Håller mig uppe men jag snavar titt som tätt & halkar till i geggan. Tror det kan ha att göra med att jag får inte möjlighet till andrum här hemma. Jag är med barnen hela tiden.. Min enda chans till återhämtning är om jag tränar eller nu rider. Jag kan aldrig få sätta mig & läsa, kolla datorn eller så på TV:n utan att det är fullt ös runt omkring. Fredrik tycker dessutom att vi ska hjälpas åt med läggningen vilket innebär att jag lägger barnen till 95%. det suger!!! När är det min tur att få rå om mig själv på hemmeplan.
Saila sa nåt intressant sisst vi var där.. Hon hade uppmärksammat våra roller & det var jag som sprang & fixade med barnen medan F gjorde det han kände för. eller så sa jag till honom när jag inte ville springa. Vad är det för jävla rollfördelning?? Jag kan aldrig koppla bort barnen för jag vet att de skiter sig & jag måste avbryta det jag gör ändå. Sen att jag blir det där "tjatkärringen" som är tvungen att säga till är ju inte heller kul. Jag vet att mycket beror på mig. Det är jag som satt mig i denna sits från början & nu är vi fast i gamla mönster. Jag försöker ibland ignorera när barnen ropar & behöver hjälp. Men det slutar ändå med att jag går eller säger till..
Sen vet jag inte om det är att semester närmar sig & jag känner pressen på att allt ska vara så där bra & lyckligt! Som Fredrik sa, när visionen & verklighetsbilden inte stämmer överens så blidas stress. Låter rimligt!
Vi har tjafsat rätt mycket om Julia den senaste tiden med & jag ser saker jag inte gillar. Vilket gör att jag blir lejonmamma & ibland då på fel insatser..
Nu har jag fått spy lite galla!!
Hoppas på en härlig dag trots att jag har bommul i huvudet & grus i ögonen fortfarande...
Har kommit in i en svacka vad gäller Fredrik. Det har blivit mer tjafs på sista tiden & det tar så enormt mycket energi =(. Vet inte vad det beror på... Jag är inte tillräckligt stark att stå emot när han blir låg eller fäller kommentrer. Då är jag fortfarande som en spänd gitarrsträng & reagerar direkt. fredrik tycker det är jobbigt att jobba & jag är hemma det kan ju vara 1 liten förklaring. Sen vet jag också att jag är ruskigt nära den där kanten till hålet igen =(. Håller mig uppe men jag snavar titt som tätt & halkar till i geggan. Tror det kan ha att göra med att jag får inte möjlighet till andrum här hemma. Jag är med barnen hela tiden.. Min enda chans till återhämtning är om jag tränar eller nu rider. Jag kan aldrig få sätta mig & läsa, kolla datorn eller så på TV:n utan att det är fullt ös runt omkring. Fredrik tycker dessutom att vi ska hjälpas åt med läggningen vilket innebär att jag lägger barnen till 95%. det suger!!! När är det min tur att få rå om mig själv på hemmeplan.
Saila sa nåt intressant sisst vi var där.. Hon hade uppmärksammat våra roller & det var jag som sprang & fixade med barnen medan F gjorde det han kände för. eller så sa jag till honom när jag inte ville springa. Vad är det för jävla rollfördelning?? Jag kan aldrig koppla bort barnen för jag vet att de skiter sig & jag måste avbryta det jag gör ändå. Sen att jag blir det där "tjatkärringen" som är tvungen att säga till är ju inte heller kul. Jag vet att mycket beror på mig. Det är jag som satt mig i denna sits från början & nu är vi fast i gamla mönster. Jag försöker ibland ignorera när barnen ropar & behöver hjälp. Men det slutar ändå med att jag går eller säger till..
Sen vet jag inte om det är att semester närmar sig & jag känner pressen på att allt ska vara så där bra & lyckligt! Som Fredrik sa, när visionen & verklighetsbilden inte stämmer överens så blidas stress. Låter rimligt!
Vi har tjafsat rätt mycket om Julia den senaste tiden med & jag ser saker jag inte gillar. Vilket gör att jag blir lejonmamma & ibland då på fel insatser..
Nu har jag fått spy lite galla!!
Hoppas på en härlig dag trots att jag har bommul i huvudet & grus i ögonen fortfarande...
Kommentarer
Trackback
